19.33

varför jag? vad, som är så otroligt hemsk coh förödande, har jag åstadkommit?
jag lever och mår bra med en fin och ekonomiskt säkrad familj, dvs jag är lyckligt lottad, och världens underbaraste vänner. det är relationen jag har gentemot mig själv som inte längre fungerar. som att jag har två miniversioner av mig själv förklädda till ängel, den andra djävul, på mina två axlar. som båda hjälper mig igenom vardagen och livets alla svåra beslut. sen tonåren har denna ängelversion långsamt börjat tyna bort, till en nu obefintligt sådan. djävulversionen jobbar på för fullt med att göra mitt liv till ett helvete, glädjer sig till att få sin vilja igenom. den onda. 
jag går genom dagarna med en inre kränkande röst som inte bara trampar lite lätt på mitt självförtroende utan fullständigt jämnar det med marken medan jag försöker ta mig igenom öomöjliga skoluppgifter och samtidigt vara den bästa versionen av mig själv för mina vänner så förtjänar det och lite till.
har fått höra att jag inte alls verkar vara den osäkra typen, utan mer som den som sopar banan med allt vad idealoch fin attityd heter. så fel man kan ha.
går inte en dag utan att lilla devil-me ständigt påminner och nästlar in i mitt huvud att jag är en ynklig, värdelös och oälskvärd person som inte förtjänar att exsistera. vem vill ha en som du?
vissa dagar är värre än andra. denna är en värre-dag.
vardera dag ser jag mig i spegeln, varstans verkligen. den som tittar tillbaka och påstår sig vara min spegelbild och jag felvriden, den är inte jag. det är inte mig jag ser. vem är denna främling som ska återspegla mig som person och få människor att dömma min insida via min utsida, som då inte alls är jag. denna främling som påstår sig är jag, men som i själva verket inte alls är jag.
lyssnade till en av mina förebilders tankar om självdestruktivt beteende härom veckan. det som fastnade i mig och mitt huvud var en av de bäsat sakerna jag hört på länge.
(inte citerat) hon sa som så att alla människor som beträder denna jord egentligen består av två ting. en själ som är du, dina tankar, åsikter och viljor. denna själ har blivit tilldelad en kropp som gör att vi kan utföra allt det som vår själ vill åtstadkomma. älskade tanke, om du ändå vore.
jag gillar inte det faktum att jag befinner mig i den mest lättpåverkade och, som jag ser det, jobbigaste perioden i en människas liv.

2012

med stort, öppet och förväntansfullt hjärta välkomnar jag det nya året! let's make it awesome!

- börja träna regelbundet
-engagera mig mer i skolarbetet
-försöka vara den bästa versionen av mig själv
-spendera mer tid med kompisar
-visa de personer jag älskar att jag faktiskt älskar dom
-MÅ BRA



you are beautiful


read, and get to know me. me and my heart, brain and feelings.

Cancer. Bröstcancer. Lungcancer. Prostatacancer. Blodcancer. Hudcancer.  Ska jag fortsätta?
Cancer är ett sådant ord som berör alla personer som yttrar det. Stöter du på ordet cancer skrattar du inte av glädje. Hör du ordet cancer får du en känsla. Alla reagerar olika, såklart, men jag gissar på att känslan du får är negativ och nedstämmande.

Cancer ligger mig tätt om hjärtat, i min släkt. En hel säck dödsfall påkostad av en och samma sak. Cancer. Hemska cancer. Hemska cancer som tar oskyldiga liv och lämnar efter sig förkrossade sådana.

Cancer är en sådan sak jag vill ska förintas från jordens yta. Försvinna ut i oändligheten och fortsätta sväva. Sväva bort, bort, bort och aldrig sätta sin fot i människors liv igen. Detta är tråkigt nog en orealistisk tanke. Tyvärr är det så.

I Sverige diagnostiseras ca 800 cancerfall per år. Drygt hälften av dessa dör i sjukdomen. Även om många cancerfall är ärftliga finns det även de människor som får cancer självförvållat. Lungcancer till exempel. Cancer är hemskt som det är, det är inget du vill bli drabbad av. Så varför då öka dina risker genom rökning?

Siffran som beskriver produceringen av cigaretter per år är skrämmande. Siffran som ger oss en översiktlig bild över hur många det är som röker är skräckinjagande. Ironin i det hela är stor, människor påträffas dagligen med ord och bilder som beskriver för dem vad cancer innebär. Ändå står de där i kylan med en vän och beklagar sig över att pengarna inte räcker till annat, att man kanske borde sluta röka men att det är så svårt. Personligen vill jag säga att när man ligger för döden vid 55 år och ser sin unga dotter fälla en tår, då talar vi om någon som har det svårt. Personen som tjatar på dig om att du ska sluta slösa pengar på cigaretter och som för tjugonde gången ber dig att sluta röka. Den bryr sig om dig, den personen. Den bryr sig om dig, din hälsa och ditt välbefinnande. Den vill inte att du ska dö tio år i förtid för att du valt att börja röka, och att nikotinet i sin tur gjort dig beroende.

Du borde se det själv men du är för svag. Du är svag! Du är klen och vägrar förstå hur du skadas, hur du påverkas. Hur dina organ ger vika, långsamt, långsamt.

Med bestämda steg tar du dig ovetandes uppför trappan till himlen. Himlen, ljuset och himlaporten är framför dig. Och du är svag.

Pengarna rinner ur ditt bankkonto och dina lungor bryts ned, steg för steg. För varje cigarett du röker tar du ytterligare ett steg uppför himmelstrappan. Ett steg närmare det där otänkbara, dock oundvikliga.

Vill du fortsätta se trettonåringar bli beroende av nikotin? Vill du fortsätta se sörjande tonåringar med cancersjuka föräldrar? Vågar du stå emot trycket?

Folk påstår att det är så kallat ”socialt” att röka. Jag undrar hur felvriden deras samhällsbild är… Att kommunicera är socialt, att röka är det inte.
Varför tror vissa att det är ”vuxet” och ”coolt” att röka? Finns absolut inget vuxet i att medvetet göra sig själv illa, förstöra sig inombords, och inte kunna stå emot grupptrycket. Som jag ser det, och så som det faktiskt är, så finns de inget positivt med att röka.
Varför röker då så många? Det känns verkligen som om alla röker. Det går inte en dag i ens liv utan att man korsar vägar med en rökare.

Folk röker för att det är status. Ingenting annat. Jag svär att många som röker till och med själva tycker att det är äckligt, men fortsätter för hur det ser ut. Hur ”häftigt” det är att stå med vickad höft och vant dra handen mot munnen och suga i sig nikotinet.

Dessa människor tror sig vara rebeller i tonåringarnas värld. Beter sig som skit och tror att alla andra avgudar dem. Faktum är att det är de som vågar säga ifrån, vågar vara annorlunda. De som vågar krossa vägar, de är de verkliga rebellerna. Det är dem man bör se upp till.

Vad människorna på festen än säger till dig, ta inte emot cigaretten! Låt inte killen bredvid ge dig eld! Dra inte det där blosset som sedan kommer uppspringandes i halsen som en elakartad hostattack! Stå emot, och var stolt en ickerökare!

Även om det är väldigt orealistiskt med tanke på hur dagens samhälle ser ut, så vill jag att produktionen av cigaretter stoppas, förbjuds. Utrota cancerpinnen och gör alla en tjänst!

Jag vill avsluta med en klok mening.
”The best way to stop smoking is just to stop – no ifs, ands or buts.”
- Edith Zittler.

Julia Hägg BpMt1 (argumenterande krönika/insändare)


this is it

Slutet är nära. Alldeles för nära nu.

 

Vi är på väg ner. Djupt ner. Mänskligheten är på väg mot ett vattenfall, medströms far vi mot slutet. Mot horisonten. Mot stupet, en avgrund.


Vår jord, vår planet, är välsignad med grönskande natur, märkliga och härliga djur, samt de grymma människorna. De hemskaste rovdjuren.


Vår värld fungerar inte när vi människor använder våra resurser på ett sätt som påverkar oss själva, djur och natur negativt. Det fungerar inte. Det har aldrig fungerat och kommer aldrig fungera. Människor verkar ju dock tro att pengar på banken och ett succéfullt ansikte utåt är det enda som betyder något.


Men snälla? Tror ni, det vill säga vi, att det fungerar i längden? Vad är det vi håller på med? I världens fattigaste länder skövlas skogen där våra förfäder, djuren, bor. I ett av världens rikaste och mest befolkade länder flås djuren levande. Allt för pengar. Pengar betyder allt.


Vi människor måste lära oss att leva i enighet med natur och djur. Vi har inte rätt till all makt, eftersom vi inte lever själva på jorden.


Det här är ett så stort och viktigt ämne att jag inte ens känner att jag har rätt att uttala mig om det. Vad kan jag som sextonårig tjej veta om vad som är bäst för mänskligheten? Ett svar. Fem bokstäver. Logik.
Dessa människor som tror att pengar är allt och att makt i samhället är det man ska sträva efter tänker så därför att de inte förstår bättre. De vet inte vad som är bäst, även om det tror sig veta.


Det är med oskuldsfull, dock ren ilska jag skriver denna text. Jag blir verkligen förbannad när jag tänker på hur människor behandlar resten av jordens invånare. Våra grannar och medindivider.  Jag menar, varför? Snälla förklara varför.


Jo, pengar. Allt kommer ner till pengar, allt är pengar och allt handlar om pengar. Det där ordet som alla älskar och som alla hatar. Pengar.


Vi måste helt enkelt sluta upp med att kretsa alla våra tankar runt pengar och försöka tänka mer på allas välbefinnande. Så snälla människor, sluta upp med att flå levande djur. Sluta upp med att skövla den mest djurbebodda skogen. Sluta upp med att vara egoistiska och börja bry er. Bry er om varandra. Bry er om alla.

 

 

Julia Hägg BpMt1 (krönika/insändare)


det där var min text jag skrev i svenskan, skulle bli överlycklig om ni kommenterade era åsikter om den!


her laughter was a question he wanted to spend his whole life answering.

måste bara tipsa om min favorit-tumblr. helt underbar är den.
teenagedreams

när hjärnan hinner före

kom precis att tänka på vilket helvetiskt år årskurs nio var för mig. det där året som ska vara slutspurten på grundskolan och fylld av glädje. men nej, absolut inte. jag glädjer mig åt att jag aldrig, förhoppningsvis, kommer hamna i samma sits igen.

förstår inte hur människors hjärnor fungerar ibland, inklusive min egen. hur man kan bete sig på ett så jävla idiotiskt och helt enkelt grymt sätt. men som sagt, våra hjärnor är fyllda av ologik och mystik, som vi aldrig kommer att förstå oss på, don't even bother trying.

förnekade mina känslor rejält. har jag insett nu i efterhand. typ exakt just nu. jag mådde fan sämre än jag ville erkänna för mig själv.

är inne i the grand finale på min bok nu. så jävla grymt bra den är och har varit. absolut en av de bästa jag läst. och jag har med tiden märkt att jag lär mig jävligt mycket och mig själv, mänskligheten och livet när jag läser. spelar ingen roll vilken bok det är. det där speciella författar-språket "talar" verkligen till mig och får mig att överbelasta hjärnan min med nya absurda men samtidigt helt logiska tankar. sådana tankar som egentligen inte borde finnas i en sextonårings hjärna. men alla är ju olika, tur det.

försöker verkligen uttrycka känslor här och nu. går inte så bra, känner jag dock. är ingen pennan-glöder-person riktigt. aldrig varit. kommer aldriga att bli. eller ja, det vet jag ju inte.

jag har helt enkelt - gud vad jag använder uttrycket "helt enkelt" ofta - ett för litet ordförråd för att rymma alla de fina adjektiven vi har i vårt språk för att kunna uttrycka mig så som jag vill.

har idag även kommit underfund med att jag känner mig sjukt opersonlig. med alltr jag gör, i princip. har hört röster från flera oliak personer säga att jag har bra personlighet. vilken då? vilken jävla personlighet pratar ni om?

ingen är speciell, samtidigt som alla är speciella. jante-lagen, vilket skämt. avskyr det påhittet. sluta lev efter det.

det får bli min slutord idag. är medveten om min kassa uppdatering. vet inte vad det är med mig, har nog kommit in i en sorts fas där jag håller mycket inom mig. haha antagligen inte med tanke på detta inlägg.

adjö.

det är okej att känna


isabelle söderlund

ägnar detta inlägg åt min fina vän. den där otroligt söta och roliga tjejen som skriver fler XD - smileysar än någon annan jag känner. den där tjejen med det långa fina håret man bara vill ha i sin närhet. typ hela tiden.

minns ingen stund jag inte haft ett stort leende på läpparna i ditt sällskap.

helt sjukt att vi egentligen knappt känner varann. och ändå är du en av mina närmsta vänner.

tråkigt att mitt ordförråd inte har tillräckligt fina adjektiv för att beskriva dig, gumman. men du vet att du är underbar och jag älskar dig.

<3

(skulle förgylla läsarnas blickar med en fin bild på dig här, men eftersom att du aldrig vill vara med på kort får texten räcka)

ta åt er

Peace n Love

RSS 2.0