när hjärnan hinner före
kom precis att tänka på vilket helvetiskt år årskurs nio var för mig. det där året som ska vara slutspurten på grundskolan och fylld av glädje. men nej, absolut inte. jag glädjer mig åt att jag aldrig, förhoppningsvis, kommer hamna i samma sits igen.
förstår inte hur människors hjärnor fungerar ibland, inklusive min egen. hur man kan bete sig på ett så jävla idiotiskt och helt enkelt grymt sätt. men som sagt, våra hjärnor är fyllda av ologik och mystik, som vi aldrig kommer att förstå oss på, don't even bother trying.
förnekade mina känslor rejält. har jag insett nu i efterhand. typ exakt just nu. jag mådde fan sämre än jag ville erkänna för mig själv.
är inne i the grand finale på min bok nu. så jävla grymt bra den är och har varit. absolut en av de bästa jag läst. och jag har med tiden märkt att jag lär mig jävligt mycket och mig själv, mänskligheten och livet när jag läser. spelar ingen roll vilken bok det är. det där speciella författar-språket "talar" verkligen till mig och får mig att överbelasta hjärnan min med nya absurda men samtidigt helt logiska tankar. sådana tankar som egentligen inte borde finnas i en sextonårings hjärna. men alla är ju olika, tur det.
försöker verkligen uttrycka känslor här och nu. går inte så bra, känner jag dock. är ingen pennan-glöder-person riktigt. aldrig varit. kommer aldriga att bli. eller ja, det vet jag ju inte.
jag har helt enkelt - gud vad jag använder uttrycket "helt enkelt" ofta - ett för litet ordförråd för att rymma alla de fina adjektiven vi har i vårt språk för att kunna uttrycka mig så som jag vill.
har idag även kommit underfund med att jag känner mig sjukt opersonlig. med alltr jag gör, i princip. har hört röster från flera oliak personer säga att jag har bra personlighet. vilken då? vilken jävla personlighet pratar ni om?
ingen är speciell, samtidigt som alla är speciella. jante-lagen, vilket skämt. avskyr det påhittet. sluta lev efter det.
det får bli min slutord idag. är medveten om min kassa uppdatering. vet inte vad det är med mig, har nog kommit in i en sorts fas där jag håller mycket inom mig. haha antagligen inte med tanke på detta inlägg.
adjö.
Kommentarer
Trackback
