.

känner för att skriva en lång text med personliga åsikter och intressanta tankar. vet inte riktigt vilket ämne jag bör välja. skola? vänner? tankar om livet? ingen aning.

för ett par veckor sedan hölls ett föredrag om stress för vår klass. kände mig otroligt träffad av det läraren sa. att hur man behöver stress för att tagga till, och hur man kan reagera på helt olika sätt vid stress. jag hamnar definitivt i kategorin som vid stress får prestationsångest och sedan bara skiter i att göra det som ska göras.
idag fick jag sagt till mig att jag borde vara nära kollaps pga mina icke gjorda skolarbeten. men så är inte fallet. jag förtränger otroligt bra och har med de senaste månaderna helt tappat mitt egna ansvar med skolan.
ig på ig trillar in och det rör mig inte det minsta. medan jag i tex 8an var gråtfärdigt vid mitt första ig. men när det första väl kommer går det bara nerför. man vänjer sig vid att stämplas som icke godkänd. icke välkommen. icke smart, du är korkad. tack skolan. men det är inte alls mitt låga IQ det beror på. utan lathet och stress. jag är inte en osmart person. jag orkar bara inte använda och anstränga hjärnan så som jag kan. så som jag gjorde förr.

med gymnasiet kommer som alla förstår mycket eget ansvar. men för vissa, mig, blir det för mycket. man orkar inte med någonting. det finns stunder där jag inte gör någonting alls och orkar inte göra det heller. dessa stunder förekommer ofta. jag vill inte bli jurist eller advokat eller vad fasen man kan bli med min utbildning. jag orkar inte bry mig. hoppas dock för min egen skull att denna syn ändras snart.

jag har inte bloggat särkilt bra på sistone. det är helt enkelt för att inget händer i mitt liv. jag vill inte berätta för er att jag går i skolan som alla andra, skrattar och pratar med mina vänner, åker hem och spenderar kvällarna vid datorn och mobil och ibland vid en bok. jag vill skriva något intressatn och meningsfullt. jag vill kunna berätta alla spännade och sjuka saker jag varit med om. om den där roliga festen och herregud vad full jag blev. nej nu överdriver jag, det vill jag inte heller skriva om. jag vill skriva meningsfullt och bra. skriva bra saker.

men när jag tänker över sk bra saker att skriva så tänker jag först och främst att skriva om åsikter och tankar. sen kommer självförtroendet och knackar på dörr'n och påminner mig om att vem fasen vill veta vad du tänker och tycker? jadu.. bra fråga.

men jag gör inte bara detta för er, utan även för mig själv. att med jämna mellanrum kunna skriva ner sådäna här onödiga texter som jag om några år kan titta tillbaka på och skratta över hur patetiskt och olyckligt mitt liv var.

tänka tillbaka på den feta kossan utan vänner och intresse. hon som sr sig själv som megan fox men som egentligen är en ugly betty gånger tusen. hon som vill bli sedd men som är osynlig. hon som vill bli hörd men som inte kan tala. hon som vill göra sina föräldrar stolta men som fortsätter att svika. svika sig själv. inte tro på sig själv. inte känna mening med någonting.

patetisk yngling som så många andra känner sig obetydd, osynlig och ful.