.

nu har man börjat andra ring. känns väldigt vuxet - svar nej. känner mig ännu mer som ett outvecklat litet barn med för mycket ansvar på sina axlar. så mycket att göra, så lite ork och vilja. att gå upp, som det känns, innan solen har satt sina spår djupt. ännu värre känns det att alltid ha insikten om att tvåan kommer blir det jobbigaste året, när jag på marginalerna klarade mig igenom försat gymnasieåret. allt är tufft, allt är för jävligt. bara här på bloggen som jag verkligen säger, skriver, det. utåt är jag antingen pms-ig på mina dagar eller jäkligt glad. är väl lite schizofren jag.

 

är så avundsjuk på min fina kusin, som skriver så otroligt bra. annars är det väl okej, antar jag.

 

fast jag måste få erkänna. när man frå ett litet mobilmeddelande där frågar lyder "hur är det med dig då?" så svarar jag alltid, "jodå det är bra :)" fastän det mestadels är precis tvärtom. som sagt, schizofren.

 

några favoriter från riktigt fina böcker

 

"Till en början finns alltid valet att vara ensam. Sedan blir det inte ett val längre. När slutade det vara ett val? Vad är det i mig som slutat att välja dig, som istället har flyttat in i dig så att jag måste vara med dig för att kunna vara mig själv?"

 

"Jag flyr in i dig och du flyr in i mig. Det får inte bli så att bara byter sida. Jag vill att du ska vara där när jag kommer, annars drunknar jag."

 

 "Jag hoppas att jag ser varje mager flicka som ligger i sin säng och är en skugga och inte mer levande än ett uppstoppat djur. Hon som väntar på att bli sedd som den hon skulle vilja vara, inte den hon tvingats bli, den man har gjort henne till. Jag hoppas att jag ser henne, att hon känner sig sedd."

 

" Kommer ändå inte nära. Kan inte frigöra mig från de naturlagar som säger att jag inte får vara med."

 

 

Hade mer än gärna tagit cred för att skrivit detta själv, men tyvärr är det långt ifrån sanningen, och här är vi inga lögnare. Så jag ger creden till ovanstående författare för fantastiskt skrivande, bless you.

i början på sommaren lovade jag mig själv att fy tusan vad med böcker jag ska läsa nu när jag är ledig. det har inte alls blivit så många som jag hoppades på men allt so mallt är jag nöjd. har en liten prickig bok där jag skriver ner allt jag läser och allt jag vill läsa, där den sistnämnda kolumnen tyvärr regerar.

 

men som jag tidigare nämnt är Hungerspelen min absoluta favoritbok. och nu kan jag stolt meddela att jag för fyra böcker sedan avslutade den sista delen i trilogin. tänkte skriva in ingående review på serien allt som allt.

 

grundfaktan är att serien är troligtvis nu en av de mest populära dystopierna. den första boken gavs ut 2008 av Suzanne Collins.

 

boken, eller böckerna är som sagt en framtidsdystopi om ett samhälle uppdelat i 12 distrikt samt huvudstad. beroende på vilket distrikt man lever i har man olika tillgångar i livet. de första två distrikten är lite rikare och resten lever fattigt. men eftersom att det ändå är framtiden så är huvudstaden, Panem, väldigt modernt och utvecklat medan invånarna i distrikt 12 lever värre än vi gör idag.

 

boken handlar i stort sett om ett årligt återkommande hungerspel som tvingar in 24 ungdomar till en arena för att slåss tills en man/kvinna står ensam segrare, och även ändå överlevare. huvudpersonen i boken är 16-åriga Katniss Everdeen som på dragningen för årets 2 deltagare i spelen från hennes distrikt, 12, tar sin systers plats. hon förs, tillsammans med jämnåriga Peeta Mellark till huvudstaden för att förberedas och tränas inför arenan.

 

i boken får man mycket detaljerat följa deras resa från trygga hem till en okänd plats och sedan till arenan som troligtvis blir deras död. det är vad som förväntas hända, men är inte riktigt vad som sker.

 

om jag säger att Katniss överlever så avslöjar jag inget egentligen, det är vad man kan läsa på baksidan av bok nummer två. hela serien handlar om detta sjuka samhälle och den hemska ledaren, president Snow, som med järnhänder styr över människornas liv.

 

läste första boken för nästan precis ett år sedan och blev fullständigt tagen. aldrig någonsin hade jag förväntat mig något så mäktigt i skriftlig form. andra boken var den första jag läste i år och var även den otroligt fängslande. sista boken avslutade jag i juli och jag har inte riktigt begripit det än. att äventyret är slut. att inget mera komma skall. förutom de fantasiska filmerna som kommer ut de kommande tre åren.

 

jag har personligen inte hört eller sett en enda dålig recension om denna bok, och jag tror inte jag kommer hitta en heller. boken, böckerna passar alla från 13-14 och uppåt. den är actionfylld med starka känslor såsom kärlek och hat. om du av någon anledning inte läst den, gör det! läs allihopa och njut, skratta och känn adrenalinet pumpa när alla spännande scener fängslar dig.

 

 

 

riktigt taggad på att få börja skolan igen. kommer naturligvis bli skoltrött efter en vecka, men att ändå få göra något, det kommer kännas skönt. ska även på gym-möte med S och förhoppningsvis skaffar vi kort där.

 

vill införa något slags schema på bloggen, med saker jag skriver om sisådär en gång i månaden, men vet inte vad, några idéer? skulle lätt kunna rikta in mig på skönhet och skriva om månadsfavoriter bland sminkröran, men det känns så oseriöst och ytligt på något sätt. kanske kör på lite månadsfunderingar över allt möjligt? vad tycker ni?

 

nu ska jag i alla fall försöka att börja uppdaterna regelbundet. flitigt kan jag inte lova, men någorlunda regelbundet borde fungera. det handlar om att jag vill ha något att srkvia om och inte det vanliga tjafset om vad mina dagliga händelser.

 

 

 

kära trogna läsare. ledsen att jag inte uppdaterar så ofta som ni besöker. men nu till skolstarten ska det nog ändras.

men, jag satt precis och kollade igenom alla mina fina egobilder på datan och insåg att jag var något mindre ful för sisådär 10 månader sen. jag menar. vad fan hände? jo, jag klippte av mig allt hår, vilket inte är så förjävligt, men i alla fall. gick upp ett x antal kilon till och sen den tiden har jag även fått permanent akne. life sucks.

 

men ni kan få hjälpa mig litegranna, känner för förändring, som vanligt, och vill som vanligt göra något med håret, och kommer som vanligt bli missnöjd men iaf.

 

så, klippa kort igen och denan gången bättre? eller fortsätta spara långt?

 

hittade denna bild från förra tidiga hösten tror jag. fan vad läckert mitt hår var... sad face.

 

 

så ska jag spara ut och permanenta om eller klippa någorlunda kort som på bilden nedan? please help me :)